Bön – kom ihåg det – består inte i att hålla vackra tal eller i att formulera vältaliga eller tröstande meningar …
Bön är ibland att titta på en bild av Herren eller hans Moder; ibland att begära något, med ord; ibland är det att uppoffra goda handlingar, resultatet av troheten …
Som en soldat på vakt, så måste även vi stå vid Guds, vår Herres, dörr: även detta är bön. Eller som en hund, som lägger sig vid sin husbondes fötter.
Skäms inte för att säga till honom: Herre, här står jag som en trogen hund; eller ännu bättre, som en åsna, som inte sparkar den som den tycker om. (Smedjan, nr. 73)
Din bön får inte bara vara ord: den måste omsättas i handling och få praktiska konsekvenser. (Smedjan, nr. 75)
Hjältemod, helighet och djärvhet kräver en ständig andlig förberedelse. Du kan ge andra bara det du själv har; och för att ge dem Gud måste du umgås med honom, leva hans liv, tjäna honom. (Smedjan, nr. 78)