Innehåll
1. Vad är julen?
2. Varför firas julen den 25 december?
3. Hur var Jesu födelse?
4. Och vad är Epifania? Vad betyder de tre vise männens närvaro?
Detta kan intressera dig • Jesus Kristus och Kyrkan • Vad är ursprunget till jultraditioner? • En bönbok för mobilen och läsplattan
»Om vi vill fira den sanna julen, låt oss betrakta detta tecken: det nyfödda barnets bräckliga enkelhet, det ljuvliga i att se honom ligga ner, ömheten i de svepande kläderna som täcker honom. Gud finns där.« Påven Franciskus' predikan, 24-12-2016
Julen är den högtid som firar Jesu Kristi födelse. Det är en viktig dag för kristna eftersom den firar att Jesus Kristus, Guds son, "som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen och blev kött genom den helige Ande av jungfru Maria och blev människa" (Nicensk-konstantinopolitansk trosbekännelse). Tron på Guds Sons sanna inkarnation är det utmärkande tecknet på den kristna tron: "Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud" (1 Joh 4:2).
Guds sons ankomst till jorden är en så enorm händelse att Gud ville förbereda den i århundraden. Johannes Döparen är Herrens omedelbara föregångare (jfr Apg 13:24), sänd för att bereda vägen för honom (jfr Matt 3:3).
Varje år förbereder sig kyrkan inför julen med den liturgiska adventstiden, som varar i fyra veckor. Se Katolska kyrkans katekes, 463, 522-524.
Be med den helige Josemaría
Jul. Du skriver till mig: ”Tillsammans med Jungfru Maria och Josef väntar även jag otåligt på Jesusbarnet. Vad jag kommer att vara lycklig i Betlehem! Jag känner på mig att jag kommer att brista ut i omåttlig glädje. Ja, och tillsammans med honom vill jag också pånyttfödas ...”. — Jag hoppas att du verkligen menar vad du säger. Plogfåran, nr. 62
När julen närmar sig tycker jag om att betrakta bilder av Jesusbarnet. Dessa figurer som visar oss en Herre som i så hög grad tillintetgjort sig själv, påminner mig om att Gud kallar oss, att den Allsmäktige har velat uppenbara sig försvarslös, att han har velat behöva oss människor. Från vaggan i Betlehem säger Kristus till mig och dig att han behöver oss, han manar oss till att leva ett kristet liv utan kompromisser, att leva ett liv av hängivelse, arbete, glädje. När Kristus går förbi, nr. 18
Då jag tänker på kristna hem, tycker jag om att föreställa mig dem ljusa och glädjefyllda, som den heliga Familjens hem var. Julens budskap återljuder med kraft: Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden åt människor som har hans välbehag.2 Låt Kristi frid råda i era hjärtan3, skriver Aposteln: den frid som kommer av att veta att vi är älskade av Gud, vår Fader, införlivade med Kristus, försvarade av Jungfru Maria och beskyddade av den helige Josef. Detta är det stora ljus som lyser upp vårt liv och som även i våra svårigheter och i vårt personliga elände får oss att gå oförfärat framåt. Varje kristet hem borde vara en fridens oas i vilken det bortom vardagens små motgångar går att uppfatta en intensiv och uppriktig tillgivenhet samt en djup frid till följd av en äkta tro som omsätts i gärningar. När Kristus går förbi, nr. 22
Evangelierna säger ingenting om datumet för Jesu födelse. Vi har inte fått uppgifter om Jesu födelse förrän på 300-talet. De första vittnesmålen från fäderna och de kyrkliga författarna pekar på olika datum. Det första indirekta vittnesmålet om firandet av Kristi födelse den 25 december ges av Sextus Julius Africanus år 221. Den första direkta hänvisningen till firandet finns i den filokaliska liturgiska kalendern från år 354 (MGH, IX,I, 13-196): VIII kal. Ian. natus Christus in Betleem Iudeae ("den 25 december föddes Kristus i Betlehem i Judéen"). Från och med 400-talet och framåt är det vanligt att man i den västerländska traditionen beskriver denna dag som ett firande av Kristi födelse.
Det finns olika förklaringar som du kan läsa här.
Be med den helige Josemaría
Ta dig till Betlehem, närma dig barnet, vagga det, säg många innerliga saker till det, tryck det mot ditt hjärta … — Jag talar inte om barnsligheter: jag talar om kärlek! Och kärleken tar sig uttryck i gärningar: i din själs innersta kan du mycket väl omfamna det. Forja, 345
När jag predikar framför en julkrubba, försöker jag alltid föreställa mig Kristus vår Herre som vi ser honom nu, som ett barn insvept i lindor, liggande på halm i ett tråg. Samtidigt som han fortfarande bara är ett barn och inte säger någonting, ser jag honom som en lärare och mästare. Jag behöver betrakta honom på det sättet: för jag måste lära mig av honom. Och för att kunna lära sig av honom måste man se till att ha kunskap om hans liv: läsa det heliga evangeliet, meditera över de scener som Nya Testamentet berättar för oss, i syfte att tränga in i Jesu jordelivs gudomliga innebörd.
Vi måste nämligen, i våra liv, återge Kristi liv genom att känna Kristus: genom att läsa den heliga Skrift och meditera över den, genom att be, som nu, framför julkrubban. Vi måste ta till oss den lära som Jesus förmedlar oss redan som barn, som nyfödd, alltifrån den stund då hans ögon öppnades och för första gången betraktade denna människornas välsignade värld. När Kristus går förbi, nr. 14
3. Hur var Jesu födelse?
Enligt evangelierna vet vi att Maria och Josef var från Nasaret, men att de på grund av ett dekret från Caesar Augustus var tvungna att resa till Betlehem - Josefs stad - för att skattskriva sig.
Två evangelister, Matteus och Lukas, berättar att Jesus föddes i Betlehem. Dessutom noterar Lukas att Maria, efter att ha fött sin son, "lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget". "Krubban" visar att platsen där Jesus föddes var där boskapen hölls. Lukas påpekar också att barnet i krubban kommer att vara ett tecken för herdarna på att Frälsaren har fötts där.
I kyrkans tradition har man mycket tidigt berättat att Jesu födelse var av övernaturlig karaktär.
Katolska Kyrkans katekes, nr. 499 Lukas evangelium, 2 Matteus evangelium, capítulo 2
Be med den helige Josemaría
Kejsar Augustus har utfärdat en förordning om att hela världen skall skattskrivas. Var och en måste därför bege sig till sina fäders stad. - Eftersom Josef är av Davids hus och släkt, beger han sig med Jungfru Maria från Nasaret till den stad som heter Betlehem i Judéen (Luk 2:1-5).
Och i Betlehem föds vår Gud, Jesus Kristus! - I ett stall: det finns inte plats i härbärget. - Hans moder lindar honom och lägger honom i en krubba (Luk 2:7).
Köld. - Fattigdom. - Jag är Josefs lille tjänare. - Vad Josef är god! - Han behandlar mig som en far behandlar sin son. Han till och med förlåter mig när jag tar gossen i mina armar och säger ömma och innerliga ord till honom, timme efter timme!... Rosenkransen, tredje glädjerika mysterium
Jesus föddes i en grotta i Betlehem, säger den heliga Skrift, ”eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget”. — Jag avlägsnar mig inte från den teologiska sanningen om jag säger till dig att Jesus fortfarande söker härbärge i ditt hjärta. Smedjan, nr. 274
4. Och vad är Epifania?
Epifania är manifestationen av Jesus som Israels Messias, Guds son och världens frälsare. Epifania-högtid, som firas den 6 januari, är ett minne av att stjärntydarna från öst tillbad Jesus. I dessa "stjärntydare", representanter för grannfolkens hedniska religioner, ser evangeliet de första frukterna av de nationer som genom inkarnationen tar emot frälsningens goda nyheter.
Matteus evangelium, 2, Katolska Kyrkans katekes, nr. 528
Be med den helige Josemaría
Se med vilken ömhet Herren inbjuder oss. Han uttrycker sig med mänskliga ord, som en förälskad människa: Jag har kallat dig vid namn … du är min.5 Gud, som är skönheten, storheten, visheten förkunnar för oss att vi är hans, att vi har utvalts till att vara föremål för hans oändliga kärlek. Det krävs ett kraftfullt trosliv för att inte slösa bort detta underbara faktum som försynen sätter i våra händer. Det krävs tro som de vise männens: en övertygelse om att varken öknen, stormarna eller oasernas ro kommer att hindra oss från att nå fram till målet, det eviga Betlehem: det slutliga livet med Gud. När Kristus går förbi, nr. 32
Jesus, må alla i din heliga Kyrka härda ut längs vägen och följa sin kristna kallelse som de vise männen följde stjärnan och försmådde Herodes råd … för sådana kommer det inte att fattas dem. Smedjan, nr. 366