Tron i 20-årsåldern (10): Att dela tron

Är det möjligt att tala till en väninna om vad som helst? Också om Gud? Och om hon inte tror på Gud? Carla, som läser juridik i Argentina, tycker mycket om att sjunga. I denna videofilm pratar hon om sin hobby och berättar om betydelsen av en sann vänskap.

Tron betyder mycket för mig. Även om det kan verka som tomma ord så står den i centrum av mitt liv. Tron är en gåva från Gud och du behöver be honom om den. Därför ber jag om den varje dag.

Jag gör allt med någon väninna. Vi går ut tillsammans och skrattar och jag kan ringa någon klockan 3 på morgon när jag har ett problem. Jag delar allt, och då menar jag allt, även vem jag är. Och de accepterar mig också för den jag är och hur jag är. Jag lär mig mycket med var och en av mina väninnor, olika saker enligt hur de är. Med en av dem lär jag mig att vara punktlig, med en annan att vara generös…

En vän är inte bara en bekant. Nej, att ha en vän är att ha någon att prata med, någon att dela det som vi har inom oss. Vi kan säga vad vi tycker utan att vara rädda.

Alla mina väninnor lever inte i gemenskap med Gud. Alla mina väninnor tror inte på Gud. Och när de är ledsna vet jag inte vad jag ska säga, hur jag ska förklara varför man faktiskt inte bör vara ledsen.

Jag har sjungit sedan jag var barn. Jag tycker mycket om att sjunga, och det jag tycker är trevligast är att uttrycka vad som finns i mitt innersta. Och det är fint att se att andra lyssnar på mig. Någonting likadant händer med mina väninnor och med Gud. Gud är så djupt rotad i mig att det första jag kommer på är att vittna om honom. Så när det finns tillfälle talar jag om Gud med mina väninnor. Naturligtvis respekterar jag deras frihet; det handlar inte om att kväva dem.

Det är alltid svårt att berätta för mina väninnor vad Gud är. Dessutom är jag ganska blyg så vad jag gör först då är att be Gud om hjälp. Sedan gör jag små uppoffringar för att be Gud om hjälp och efter det pratar jag med dem.

Det är mycket, mycket roligt om en av dina väninnor kommer närmare Gud!

Du får inte vara så passiv. Du måste förändras och bli en riktig vän för dina vänner: ”hjälpa dem”. Först och främst med ditt uppförande som exempel. Sedan med råd och med det inflytande som nära vänskap ger.

S:t Josemaria, Plogfåran, nr. 731