Rom den 21 oktober 2023

Mina kära: må Jesus vaka över mina barn!

Den pågående biskopssynoden ger upphov till diverse nyheter och kommenterer i olika medier, vilket bara är naturligt. Förutom att be för denna kyrkliga händelse, som jag bad er att göra i mitt förra meddelande, skulle jag nu vilja föreslå att vi helt kort mediterar över några aspekter av Kyrkans gudomlig-mänskliga verklighet.

Men allra först vill jag, med vår Faders ord, påminna om att »Kyrkan är nämligen detta: Kristus närvarande bland oss, Gud som kommer mänskligheten till mötes för att rädda den, som kallar oss genom sin uppenbarelse, helgar oss genom sin nåd, stödjer oss med sin ständiga hjälp i vardagslivets små och stora strider.« (När Kristus går förbi, n. 131). När vi tänker på att Kristus och Kyrkan är en och samma kan vi förstå den helige Cyprianus välkända och starka påstående: »Ingen kan ha Gud som Fader om han inte har kyrkan som Moder« (Om den katolska kyrkans enhet, 6).

Kyrkan är Kristus och det är även vi män och kvinnor som har införlivats i Kristus genom dopet; och i detta mänskliga inslag i Kyrkan finns också, vid sidan av så mycket helighet, många yttringar av mänsklig svaghet. Svaghet – vår egen och andras – som inte får minska styrkan i vår bekännelsen av kyrkan som »unam, sanctam, catholicam et apostolicam Ecclesiam«.

Vår kärlek till Verket hör med nödvändighet ihop med vår kärlek till Kyrkan. Vår Fader, som hade en katolsk – en universell inställning, sade: »Mina barn, vi kan inte bara se till Verket: vi måste alltid först och främst se till den heliga Kyrkan« (Brev 14/9 1951, n. 27).

Augustinus sade att »Kyrkan är den försonade världen« (Sermo 96, n. 8); det vill säga, den utvecklas genom att försona världen med Gud. Detta är det stora apostoliska uppdraget för alla i kyrkan, i underbar enhet i mångfalden av de otaliga institutionerna och initiativen. Att försona världen med Gud innebär att ge fred till denna värld, som är så söndersliten av splittringar och krig, som de i krigen mellan Ukraina och Ryssland och det senaste i det heliga landet. Låt oss förbli nära förenade med hela kyrkan i den vädjan om fred som naturligtvis var mycket närvarande i min bön när jag var i Fatima den 6 oktober. Låt oss särskilt generöst ansluta oss till den dag av bön, fasta och botgöring som påven Franciskus har utlyst till den 27 oktober.

Och försumma inte att också be för den pågående utredningen om verkets stadgar, som jag bad er att göra i septembers meddelande.

Med all min kärlek välsignar jag er

er Fader