Ibland får vi frågan om varför Opus Dei inte publicerar en fullständig förteckning över sina medlemmar. Som svar på frågan måste man först och främst påpeka att prelaturen självklart tillhandahåller all information om sig själv och om sin verksamhet som har allmänt intresse. Förutom den officiella hemsidan www.opusdei.se finns tidskriften Romana, som utkommer två gånger om året. I den publicerar prelaturen – precis som stiften gör – en förteckning över de ledandes namn samt många andra uppgifter av allmänt intresse. Dessutom finns det alltid i varje land där prelaturen arbetar ett informationskontor, som förser journalister och den intresserade med uppdaterad information om prelaturen.

Som fallet är med stift och församlingar publiceras inte någon förteckning över medlemmarna. Medlemskap i prelaturen hör till den privata och andliga sfären, precis som frågan om en medlem deltar i den heliga Mässan varje dag eller inte. Det tillhör religionsfrihetens elementära rätt att medborgaren kan besluta hur och när han vill visa sin innersta övertygelse, utan att någon gör anspråk på rätten att sprida den i hans ställe.

"Verkets medlemmar avskyr hemlighetsmakeri, eftersom de är vanliga troende, de övriga kristnas likar. När de ansluter sig till Opus Dei ändrar de inte sin ställning i livet."

Frånvaron av ett medlemsregister har gjort att en viss misstanke uppstått beträffande Opus Dei. I verkligheten har aldrig någonsin funnits något hemlighetsmakeri i Opus Dei och kan aldrig finnas, eftersom det är uttryckligen förbjudet i de stadgar som reglerar prelaturens verksamhet.

Grundaren själv har alltid avvisat tanken på att det kunde finnas något som helst spår av hemlighetsmakeri i Verket. I en intervju som ingår i ”Samtal med Mons. Escrivá” (boken utkommer på svenska senare i år) säger den helige Josemaría följande: ”Verkets medlemmar avskyr hemlighetsmakeri, eftersom de är vanliga troende, de övriga kristnas likar. När de ansluter sig till Opus Dei ändrar de inte sin ställning i livet. De skulle avsky att bära en skylt på ryggen där det står: ”Må alla veta att jag vill tjäna Gud.” Det skulle motsäga deras lekmannakallelse och deras samhörighet med världen. Men var och en som känner dem och umgås med dem vet att de tillhör Verket, för även om de inte utbasunerar det, så gör de heller inget för att dölja det.”

Prelaturens medlemmar flaggar således inte med sin tillhörighet, men på samma gång döljer de den inte på minsta sätt. Det finns ytterligare en anmärkning att göra: medlemmarna i Opus Dei anstränger sig att vara brinnande kristna, ständigt sporrade av en apostolisk längtan som driver dem till att vittna om sin tro i den miljö där de befinner sig. Det skulle vara absurt för den som vill vara apostel att hålla sin kallelse dold, om han eller hon vill sprida trons ljus till sin omgivning.

Enligt svensk lagstiftning finns det inte någon skyldighet att lämna ut en sådan förteckning. Tvärtom[1]. Tanken på personförteckningar motsäger prelaturens natur. Opus Dei erbjuder utbildning åt alla som önskar får del av den. Opus Dei är en personalprelatur, dvs. en del av Kyrkans hierarkiska struktur, liksom ett stift. Därför handlar prelaturen på samma sätt som ett stift gör. Den som utnyttjar den själavård som Opus Dei erbjuder förblir en vanlig kristen, utan något särskilt igenkänningstecken.

[1] Personuppgiftslag (1998:204)

17 § Ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte får inom ramen för sin verksamhet behandla känsliga personuppgifter om organisationens medlemmar och sådana andra personer som på grund av organisationens syfte har regelbunden kontakt med den. Känsliga personuppgifter får dock lämnas ut till tredje man bara om den registrerade uttryckligen har samtyckt till det.