Intervju med Msgr. Fernando Ocáriz om Guadalupe Ortiz de Landázuri

Några dagar innan saligförklaringen i Madrid svarar Opus Deis prelat på några frågor om den saligförklarade Guadalupe Ortiz de Landázuri.

Skulle du kunna berätta vem och hur den snart saliga Guadalupe Ortiz de Landázuri var? Vilka sidor skulle du framhäva hos henne?

Vad ska jag säga om Guadalupe? Hon var en av de första kvinnliga medlemmarna i Opus Dei. Hon var karaktärsfast och samtidigt snäll, och dessutom rätt så äventyrlig. Hon hade förmågan att hantera till synes svåra situationer med frid och glädje. Hon var optimistisk. Men jag skulle framför allt vilja betona hennes andliga liv. Hennes gensvar till det som hon uppfattade vara Guds vilja var generöst: att verkligen hänge sig på riktigt åt att söka helighet i vardagslivet, på arbetsplatsen och i umgänget med andra. På så sätt blev hon ett helgon.

Hur lyckades Guadalupe med att bli helig? Vad gjorde hon rätt?

Helighet handlar inte om att göra allting perfekt. Det handlar snarare om odelad kärlek

Hon lyckades bli kemist och detta yrke förde in henne på undervisning och forskning. Med brinnande hängivelse förenade hon det med att verka inom Opus Dei också under de åren hon bodde i Mexiko. Hon var ju en av de första kvinnorna i Opus Dei som började det apostoliska arbetet där, och det var ett riktigt äventyr. Enligt det hon lärde sig av den helige Josemaría kunde hon upptäcka Gud i sitt arbete, och i umgänget med andra människor. Den helige Josemaría kallade detta “ett helgjutet liv”: att kunna förena olika aktiviteter och aspekter i livet som verkar oberoende av varandra och förena dem i mötet med Gud. Detta innebär nödvändigtvis att sörja för andra och stå till tjänst för dem. Det var detta som fick henne att söka efter helighet. Helighet handlar inte om att göra allting perfekt och bli en ängel vid livets slut. Det handlar snarare om odelad kärlek. Det är som den helige Josemaría brukade säga att förvandla arbetet och vardagslivet till ett möte med Jesus Kristus samt till en tjänst åt våra medmänniskor.

Vad innebär saligförklaringen av Guadalupe för Kyrkan och rent konkret för Opus Dei?

Att erkänna att en person var helig — först genom deras saligförklaring och senare – om Gud vill det – deras helgonförklaring — innebär för Kyrkan en av så många nådegåvor från Gud. Kyrkan har tillkännagett många människors helighet, och det visar att Herren kallar alla till helighet. Det är inte någon utopisk idé, utan en verklighet. Många människor har uppnått helighet på många olika sätt. Detta gäller Kyrkan i allmänhet.

Vad Opus Dei beträffar så är hon den första lekmannamedlemmen som saligförklaras. Såväl grundaren, den helige Josemaría, som hans efterträdare, den salige Alvaro, var präster. Men de flesta människorna i Kyrkan och därmed i Opus Dei, som ju är en del av Kyrkan, är så klart lekmän. Denna saligförklaring är alltså ett sätt att visa att helighet angår oss alla, inte bara dem som är kallade till klosterlivet eller prästerskapet, utan alla människor.

Vad skulle du framhäva i det faktum att just det är just Guadalupe, med sin bakgrund och personlighet, som är den första lekmannen i Opus Dei som saligförklaras?

Det är ju betydelsefullt att hon var kvinna. Jag vill gärna understryka att hon både är den första lekmannen och den första kvinnan som saligförklaras. Kvinnor och män är jämställda i Kyrkan beträffande kallelsen till helighet plikten att tjäna på ett effektivt sätt och evangelisera, och så vidare. Var och en med sina personliga egenskaper, sin finkänslighet och sin inre rikedom. Helighet är något för alla.