Gud finns också bland kastruller och spisplattor…

Guillaume Lutard är chef på en restaurang med högklassigt kök i Paris. Han är även medarbetare i Opus Dei och uppskattar dess anda, som hjälper honom att tala med Gud medan han lagar till utsökta och raffinerade rätter.

Hur lärde du känna Opus Dei?

För inte så länge sedan började jag gå i kyrkan igen och praktisera min tro, som jag hade övergett. Jag sökte i Kyrkan efter någon som kunde hjälpa mig att ”komma tillbaka”: jag har hört talas om Opus Dei. Det har gjort stort intryck på mig att man särskilt underströk arbetets värde som en väg till himlen. Då och då hade jag funderat över vad Gud tänkte medan jag ansträngde mig för att utföra mitt arbete väl, och därför skrev jag till Opus Deis webbsida.

Varför Opus Dei?

Med tanke på att jag är lekman – jag är kock och familjefar - passar Opus Deis anda mig ”som en skräddarsydd kostym”. I ”Verket” har jag funnit en god kristen lära och enkla idéer för att leva kristet i mitt familje- och yrkesliv.

Vad ger er Opus Dei?

Det ger mig kristen utbildning, som hjälper mig att leva min tro i vardagen. Till exempel drar jag under månadsreträtterna mycket nytta av dessa få timmar av inre samling för att upptäcka i vilka stunder under min arbetsdag som jag kan vara mer i Guds sällskap, göra Honom mer närvarande.

Hur visar sig denna din tro?

Till exempel på det sätt jag tar mig an mina barns uppfostran. Sedan jag under bönen reflekterat över hur jag kan hjälpa dem, har jag kommit fram till slutsatsen att jag skulle kunna ägna mera tid åt barnen. Därför försöker jag vara tillsammans med dem medan de gör sina läxor, även om jag är tvungen att ställa in en tennismatch med mina vänner.

Det är i speciella fall som detta som jag har upptäckt att Gud helt säkert väntar på mig inte i stora händelser utan just i vardagens handlingar. Hur som helst, att ge det svar som Han vill ha är inte så lätt som det skulle kunna tyckas! Att springa 100 meter med bra rytm kan vara lätt, men det är det inte lika lätt att hålla ut i ett långt maratonlopp.

Vilka minnen har du från första gången ni gick till ett Opus Dei-center för att lyssna på kristen undervisning?

Jag minns min första månadsreträtt. Jag blev överraskad över att se ett kapell i ett hem. Men det gick lätt att be där. De talade om ett ämne som är mycket aktuellt i Evangeliet, även om jag inte minns precis vad det var. Det var en framställning som var mycket andlig och på samma gång mycket praktisk: det var det jag gillade.

”Att helga vardagen”, arbetet till exempel? 

Ja, arbetet är en av de bästa miljöerna för en kristen. Jag bemödar mig om att nå fram till sakernas kärna, att lägga ”sista byggstenen”, som ibland kostar mycket ansträngning: det är inte bara för att känna tillfredsställelse över ett välgjort arbete utan också därför att jag vet, att på det sättet gör jag bättre tjänst åt de andra. Opus Deis utbildning har också hjälpt mig att bedöma andras arbete med annorlunda ögon: jag är medveten om att envar har sina svårigheter och att det ibland är obetänksamt att låta sig ledas av det yttre skenet. Å andra sidan, med mina överordnade försöker jag att lugnt acceptera deras auktoritet och ge en relativ betydelse åt saker som kan vara obehagliga för mig.

Ditt liv har alltså ändrats?

En åsna kan inte bli en kapplöpningshäst från kvällen till nästa morgon! Men jag märker att jag mer än tidigare bygger upp mitt liv som en tjänst: tjäna med mitt yrke, med mitt liv som far, som make etc. På så sätt har jag upptäckt att man finner en varaktigare lycka, och djupare.