Vi har säkert gjort stora framsteg på vägen i trohet mot Kristi ord sedan vi för första gången medvetet beslutade oss för att fullt ut leva hans lära. Men är det ändå inte sant att det fortfarande finns mycket att göra? Är det, framför allt, inte sant att det fortfarande finns mycket högmod kvar? Utan tvekan är en ny omvandling nödvändig, en fullkomligare lojalitet, en djupare ödmjukhet, så att vår egoism kan minska och Kristus därigenom växa i oss, eftersom illum oportet crescere, me autem minui, han skall bli större och jag skall bli mindre. (...)
Omvändelsen är ett ögonblicks verk, helgelsen är en uppgift för hela livet. Kärlekens gudomliga frö, som Gud har sått i våra själar, strävar efter att växa, visa sig i verk, bära frukt som svarar mot det som i varje enskild stund är välbehagligt för Herren. Därför är det oumbärligt att alltid vara beredd att börja om på nytt, att – i nya livssituationer – åter möta ljuset, drivfjädern för vår första omvändelse. Och därför måste vi förbereda oss med en fördjupad samvetsrannsakan och be Herren om hjälp så att vi förmår lära känna Honom bättre och bättre lära känna oss själva. Det finns ingen annan väg, om vi verkligen skall omvända oss på nytt.
När Kristus går förbi, 58
När jag predikar framför en julkrubba, försöker jag alltid betrakta Kristus vår Herre på detta sätt, som ett barn insvept i lindor, liggande på halm i en krubba. Samtidigt som han fortfarande bara är ett barn och inte säger någonting, ser jag Honom som en lärare och mästare. Jag behöver betrakta honom på det sättet: för jag måste lära mig av Honom. Och för att kunna lära sig av Honom måste man se till att ha kunskap om hans liv: läsa det heliga Evangeliet, meditera över de scener som Nya Testamentet berättar för oss, i syfte att tränga in i den gudomliga innebörden av Jesu jordeliv.
Vi måste nämligen, i våra liv, återge Kristi liv genom att känna Kristus: genom att läsa den heliga Skrift och meditera över den, genom att be, som nu, framför krubban. Vi måste ta till oss den lära som Jesus förmedlar till oss redan som barn, som nyfödd, alltifrån den stund då hans ögon öppnades och för första gången betraktade denna människornas välsignade värld.
Genom att växa och leva som en av oss, avslöjar Jesus att människans liv, allt som är alldagligt och vanligt, har en gudomlig innebörd. Hur mycket vi än har betraktat dessa sanningar, måste vi alltid fyllas av beundran då vi tänker på de trettio år i det fördolda som utgör den största delen av Jesu liv bland sina bröder människorna. År av skugga, men som för oss är klara som solljuset. Rättare sagt, de är det sken som lyser upp våra dagar och ger dem deras äkta mening, för vi är vanliga kristna, som lever vanliga liv, på samma sätt som många miljoner människor på de mest olika platser världen över.
När Kristus går förbi, 14
Av personlig erfarenhet vet ni – och ni har hört mig upprepa det många gånger för att ni inte skall tappa modet – att det inre livet består i att varje dag börja och börja om. Och i era hjärtan upplever ni, som jag i mitt, att vi ständigt måste kämpa. I samvetsrannsakan har ni säkert märkt – det händer även mig: förlåt att jag talar om mig själv, men medan jag talar med er går jag även igenom min själs behov med Herren – att ni upprepade gånger lider små nederlag som ni ibland tycker är enorma, för ni ser dem som tecken på en uppenbar brist på kärlek, hängivelse, offervilja och finkänslighet. Främja viljan att gottgöra med en uppriktig ånger, men förlora inte er frid.
Guds vänner, 13
Framåt, oavsett vad som händer! Håll stadigt i Herrens arm och tänk på att Gud inte förlorar några slag. Om du avlägsnar dig från Honom av någon anledning, så reagera med den ödmjukhet som får dig att börja och börja om igen; att spela den förlorade sonens roll varje dag, och rentav upprepade gånger under dygnets 24 timmar; att rätta till ditt ångerfulla hjärta i bikten, som är ett verkligt under av Guds Kärlek. I detta underbara sakrament renar Herren din själ och översköljer dig med glädje och kraft så att du inte går under i din kamp och oförtröttligt återvänder till Gud, även när allt verkar mörkt. Dessutom, Guds moder, som även är vår moder, beskyddar dig med sin moderliga omsorg och leder dina steg.
Guds vänner, 214