Opus Dei

För närvarande finns bara personalprelaturen Opus Dei.

Det är själva Kyrkan, representerad av Påven, som tar beslutet att skapa en personalprelatur för att tjäna människor på ett mer effektivt sätt. Han gör detta efter att ha rådfrågat berörda biskopskonferenser.

Den första som upprättades var prelaturen Opus Dei. Den upprättades av Johannes Paulus II den 28 november 1982 genom den apostoliska konstitutionen Ut sit.

Såväl de ena som de andra tillhör prelaturen, där det, på samma sätt som i hela Kyrkan och i varje del av Kyrkan, finns samma grundläggande jämlikhet bland alla döpta, vad gäller deras kristna värdighet och uppdrag. På samma gång finns en väsentlig skillnad vad gäller prästadömet.

Prelaturen Opus Deis finansieras som stiften eller andra prelaturer, dvs. främst genom bidrag från sina egna medlemmar och från andra människor som bidrar ekonomiskt till dess verksamhet.

En personalprelatur är en del av Katolska kyrkan i den mening att den består av vissa katoliker och struktureras på ett hierarkiskt sätt.

Man bör hålla för ögonen att alla kyrkliga organisationer oberoende slag deltar i samma liv och ändamål som den enda Kyrkan har. Detta gör att alla är kallade att leva i samma kyrkliga gemenskap och att visa ömsesidig kärlek.

Allt sedan grundandet den 2 oktober 1928 var Opus Dei i sitt väsen, om dock i ett begynnande stadium, det samma som vi ser utvecklat idag: en del av Katolska kyrkan, bestående av troende och hierarkiskt strukturerat under ett överhuvud som först var grundaren, den helige Josemaría Escrivá, som var präst.

Som alla kyrkliga jurisdiktionsområden beror såväl Opus Deis prelat som själva prelaturen av den Heliga stolen, dvs. av påven och det organ som hjälper honom med det som gäller stift och prelaturer: Biskopskongregationen.

Medlemskapet i prelaturen Opus Dei är väsentligt förenat med medlemmens personliga kallelse. Detta är anledningen till att medlemskapet medför ett åtagande att leva enligt allt det som hänger ihop med denna kallelse.