”Kristi döda Kropp”

Nikodemos och Josef från Arimataia, som i hemlighet var Jesu lärjungar, utnyttjar sin högt uppsatta ställning till att föra Jesu talan. I denna ensamhetens timma, då han var fullständigt övergiven och föraktad …, just då uppträder de ”audacter” (Mk 15:43), … heroiskt mod!

Tillsammans med dem skall jag gå fram till foten av korset, brinnande av kärlek kommer jag att trycka mig mot Kristi kalla, döda Kropp … Jag kommer att dra spikarna ur hans händer och fötter med akter av gottgörelse och med uppoffringar … Jag kommer att linda in hans kropp i mitt rena liv som i en ny svepduk och begrava den i mitt hjärta som i en levande klippa, ur vilken ingen kommer att kunna slita den. Och där, Herre, kan du vila!

Om så hela världen skulle överge dig och förakta dig, … " serviam!", så kommer jag att tjäna dig, Herre! (Korsvägen, Station XIV, nr. 1)

Ni har säkert lagt märke till hur vissa mödrar, rörda av en rättmätig stolthet, skyndar sig att ställa sig i närheten av sina barn då man firar deras framgångar, då de erhåller en offentlig utmärkelse. Det finns även mödrar som tvärtom även vid dessa tillfällen håller sig i bakgrunden och älskar i tysthet. Maria var sådan och Jesus visste det.

I korsoffrets förnedring var den heliga Maria däremot närvarande och hörde med sorg hur de som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är Guds Son, och stig ned från korset." Vår Fru lyssnade till sin Sons ord och förenade sig med hans smärta: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Vad kunde hon göra? Sammansmälta med sin Sons återlösande kärlek och frambära den väldiga smärta – som ett vässat svärd – som genomborrade hennes rena hjärta som ett offer till Fadern.

Jesus känner sig åter tröstad genom sin moders diskreta och kärleksfulla närvaro. Maria skriker inte, hon springer inte fram och tillbaka. Stabat: hon står upp, vid sin Sons sida. Det är då Jesus ser på henne och därefter vänder blicken mot Johannes. Och han utbrister: Kvinna, där är din son. Sedan sade han till lärjungen: Där är din mor . I Johannes anförtror Kristus alla människor till sin moder och i synnerhet sina lärjungar: de som skulle komma att tro på Honom.

Felix culpa, sjunger Kyrkan, saliga skuld, som förtjänade en sådan Frälsare. Och vi kan även tillägga: salig skuld, som förtjänat att vi skulle få den heliga Maria som moder. Vi är redan trygga, ingenting behöver längre oroa oss: för vår Fru, som är krönt till himlarnas och jordens drottning, är den bedjande allmakten inför Gud. Jesus kan inte förneka Maria någonting, och inte heller oss, som är barn till hans egen moder. (Guds vänner, nr. 287-288)


Ta emot dagens text via e-post

email