"Kärleken är saltet för de kristnas apostolat"

Älska och visa kärlek till nästan, gränslöst och utan åtskillnad, för det är den dygd som kännetecknar oss, Mästarens lärjungar. Men denna kärlek till nästan får inte leda till att du beskär tron – då vore det inte längre en dygd – och suddar ut de konturer som definierar den eller gör den så sockersöt att den till sist blir, som vissa skulle vilja, någonting formlöst som inte har Guds kraft eller makt. (Smedjan, nr. 456)

Det vore naivt att tro att den kristna kärlekens krav uppfylls lätt. Vår dagliga erfarenhet i det mänskliga samhället är mycket annorlunda, tyvärr även inom Kyrkan. Om kärleken inte påbjöd en att tiga, skulle var och en kunna berätta länge och väl om splittring, angrepp, orättvisor, förtal och intriger. Vi bör medge det med enkelhet, för att försöka att i den mån det beror på oss ändra på detta tillstånd, vilket innebär en personlig ansträngning, att inte såra, inte behandla någon illa, att tillrättavisa utan att någon känner sig förkrossad.

(...) Jag känner mig nu manad att be Herren - förena er om ni vill med mig i denna bön - att han inte skall tillåta att det råder osämja mellan människor i hans Kyrka på grund av brist på kärlek. Kärleken är saltet för de kristnas apostolat; om det mister sin sälta, hur kan vi då visa oss för världen och med högburet huvud förklara att här finns Kristus? (Guds vänner, nr. 234)

Ta emot dagens text via e-post

email