"Du skall känna dig manad av Kristi kärlek"

Du behöver inre liv och troskunskap. Ställ krav på dig själv! Du, en kristen man eller kvinna skall vara jordens salt och världens ljus, för du är skyldig att ge ett exempel med helig oförskämdhet ...

... Du skall känna dig manad av Kristi kärlek och då du känner och vet att du är en annan Kristus från den stund då du sade till honom att du följer honom, skall du inte skilja dig från dina likar – släktingar, vänner, kollegor – liksom man inte skiljer saltet från den rätt man kryddar.
Ditt inre liv och din utbildning omfattar den fromhet och de principer som ett Guds barn skall ha för att ge smak åt allting med sin aktiva närvaro.
Be Herren om att du alltid skall vara denna goda krydda i dina medmänniskors liv. (Smedjan, nr. 450)

En kristen kan inte uppehålla sig vid sina egna problem, eftersom han måste leva vänd mot den universella Kyrkan och tänka på alla människors frälsning.

Ur detta perspektiv är till och med aspekter som skulle kunna anses vara privata och intima – som ansträngningen att göra framsteg i det inre livet – i själva verket inte personliga: den egna helgelsen utgör nämligen en helhet tillsammans med apostolatet. Vi bör därför anstränga oss i vårt inre liv och i utövandet av de kristna dygderna och tänka på hela Kyrkans väl. Vi kommer nämligen inte att kunna göra gott och låta andra känna Kristus om det i oss själva saknas ett uppriktigt åtagande att omsätta evangeliets lära i praktiken i det som är vår egen verklighet.

Impregnerade av denna anda kommer våra böner, även om de börjar med betraktelser av skenbart personliga ämnen och föresatser, i slutänden alltid att leda till vår nästas väl. Och om vi längs vår vandring håller den heliga Jungfrun i handen, kommer hon att få oss att känna oss som bröder till alla människor: för vi är alla barn till den Gud vars Dotter, Brud och Mor hon är.

Vår nästas problem måste bli våra problem. Det kristna broderskapet måste vara så djupt förankrat i vår själ att ingen människa är oss likgiltig. Maria, Jesu moder som närde honom, uppfostrade honom, åtföljde honom under hans jordiska vandring och nu befinner sig vid hans sida i himlen, kommer att hjälpa oss att känna igen Jesus som går förbi, som uppenbarar sig för oss i våra medmänniskors behov. (När Kristus går förbi, nr. 145)

Ta emot dagens text via e-post

email