"Börja om!"

Övertygelsen om att du är av ”dåligt virke” - din självkännedom - kommer att leda till att du reagerar övernaturligt, så att glädjen och friden får allt djupare rötter i din själ inför förödmjukelser, förakt, förtal ... Efter att ha sagt fiat - Herre, det får bli som du vill - måste du reagera så här inför sådana företeelser: ”Har han bara sagt det? Det märks att han inte känner mig, hade han gjort det, så hade han säkert inte varit lika kortfattad.”

Eftersom du är övertygad om att du förtjänar en sämre behandling, kommer du att vara tacksam mot den där personen och du kommer att glädjas åt något som hade fått andra att lida. (Plogfåran, nr. 268)

Vi erfar ständigt vår personliga otillräcklighet. Men ibland verkar det som om alla dessa saker förenas, som om de framträder med skarpare konturer, för att vi skall se ännu klarare att vi är nog så obetydliga: vad skall vi göra?
Expecta Dominum, hoppas på Herren; lev av hoppet, råder oss Kyrkan, med kärlek och tro. Viriliter age, handla manligt. Vad spelar det för roll att vi är varelser av lera, om vi ställer vårt hopp till Gud? Och om en människa vid något tillfälle faller eller går vilse - det måste inte nödvändigtvis ske - så tar man till rätt botemedel, som man vanligtvis gör när den fysiska hälsan står på spel, och börjar om!

Inför vårt elände och våra synder, inför våra fel - även om de tack vare Guds nåd är av mindre betydelse - bör vi vända oss i bönen till Gud vår Fader och säga: Herre, se till mitt elände och min svaghet, jag är bara ett trasigt lerkärl, Herre, sätt några sinkor på mig, så kommer jag - med min smärta och din förlåtelse - att bli starkare och charmigare än tidigare! Det är en tröstande bön som vi kan upprepa när vår stackars lera går sönder. (Guds vänner, nr. 94-95)


Ta emot dagens text via e-post

email