Vad de övernaturliga dygderna skulle växa i oss, om vi lyckades umgås med Maria, vår moder, på riktigt! Låt oss försöka att under dagens lopp upprepa - med hjärtat, ord behövs inte - små böner, bönesuckar. Den kristna fromheten har förenat många sådana flammande lovprisningar i litanian som åtföljer den heliga Rosenkransen. Men var och en är fri att utöka dem, att vända sig till henne med nya lovord och säga henne det som vi - på grund av en helig blygsel som hon förstår och uppskattar - inte vågar säga med hög röst.
Jag råder dig (...) att, om du inte redan har gjort det, personligen erfara Marias moderskärlek. Det räcker inte med att veta att hon är moder, att anse henne vara det och tala om henne i sådana ordalag. Hon är din moder och du är hennes son; hon älskar dig som om du vore hennes enda barn i denna värld. Umgås med henne därefter: berätta för henne om allt det som händer dig, hedra henne, älska henne. Ingen kommer att göra det i ditt ställe, så väl som du, om inte du gör det. (Guds vänner, nr. 293)