Jag är troende. Jag går ut och har det kul. Jag lever min tro fullt ut och har samtidigt inga problem för att festa. För mig personligen är tron och nöjen helt förenliga.

Hur gör jag då för att roa mig? Det är mycket enkelt. Jag roar mig som alla andra, jag tycker om att träffa vänner, gå till en bar eller ett kafé och diskutera.

Sedan ungefär ett år boxas jag med vänner, några är katoliker andra inte.

Annars är en av mina stora passioner att cykla och springa. Vanligtvis utövar jag dessa idrotter i skogen, med mina vänner, och så går vi till Seines kajer, och sedan badar vi i Seine i närheten av Fontainebleau. Vi tar en öl eller två och skämtar om saker och ting.

Det händer mig också att mina vänner säger till mig: du är alltså katolik, så du vet egentligen inte hur man festar. Det du gör är konstigt i den meningen att du aldrig förlorar behärskningen, att man aldrig ser att du blir riktigt full eller påtänd. Jag tycker att det är precis tvärtom. Jag festar som jag vill. Jag tror faktiskt att jag har det roligare än dem. Sista året i skolan kom några vänner och sade till mig: varje gång du kommer till en fest sprider du glädje utan att vare sig vara berusad eller oregerlig. Så var det. Plötslig insåg de att det var möjligt. Det hjälpte mig också att fundera över vad mina vänner sade till mig.

Jag tycker om att ha det roligt som jag är, jag är nöjd med det. Mitt trick är att påminna mig själv om att det inte är samhället som ska säga hur jag ska ha det roligt, eller övertyga mig om att man ska gå till ytterligheter för det. För mig innebär sant nöje att man har gränser. Och tron hjälper mig med det: att göra något stort av mitt liv. Tron är en del av mitt liv och jag är inte beredd att skilja den från resten av mitt liv.

Be Herren ödmjukt om att han skall öka din tro. Sedan kommer du, med nytt ljus, att tydligt se skillnaden mellan världens stigar och din väg som apostel. S:t Josemaría Escrivá, Vägen, nr. 580