Montse Grases förklaras vördnadsvärd

Påven Franciskus har den 26 april godkänt att kongregationen för helgonförklaringar offentliggör dekreten rörande tolv helgonförklaringsprocesser. Bland dessa är dekretet om Montse Grases heroiska dygder. Hon levde 1941-1959 och tillhörde Opus Dei.

När nyheten publicerades sade Opus Deis prelat, biskop Javier Echevarría: «Av hjärtat tackar jag Herren för detta steg i Montses saligförklaringsprocess.

Sedan tidig ålder svarade hon på Guds kärlek mitt i världen och ansträngde sig för att vara from och arbeta bra ... Hon följde Herren med trohet när han kallade henne till att vara en del av Opus Dei. Hon sökte en väg att vara honom mycket nära, även när hon led av cancer som ledde till döden och som fick henne att lida av stora smärtor. Hon ansträngde sig för att avsluta sina dagliga sysselsättningar av kärlek till Gud och till andra människor. Hon försökte att föra många vänner till Gud.

Jag önskar att Montses föredöme fortsätter att få många tjejer och killar att komma på tanken att ge sina liv generöst åt Herren i äktenskapet, i det apostoliska celibatet, i ordenslivet och i prästerskapet.»

Kort biografi

Montserrat Grases föddes i Barcelona, Spanien, den 10 juli 1941 i en djupt kristen familj. Hon och hennes åtta syskon uppfostrades av sina föräldrar i en anda av uppriktig tro och kärlek till friheten.

Efter grundskolan fortsatte hon sina studier vid Yrkesskolan för kvinnor i en offentlig skola i Barcelona.

1957 kände hon i sitt hjärta att Gud kallade henne till att inom Opus Deis ramar följa vägen till helgelse i det kristna vardagslivet. Hon mottog de råd som är brukliga i detta sammanhang och bad därefter om att bli upptagen i Opus Dei. Hennes kamp för att uppnå helighet utmärktes alltid av kärlek till Kristi allraheligaste mänskliga natur, vördnad till Eukaristin, vördnad till vår Fru, djup ödmjukhet och bemödande att tjäna nästan. Hon lyckades möta Gud i det kärleksfulla utövandet av sina plikter inom studier och arbete, i vardagens små uppgifter.

I juni 1958 upptäckte man att hon hade skelettcancer i ett ben, vilket gav henne stora smärtor, men hon bar dem lugnt och tappert. Tack vare en smittande glädje som hon aldrig förlorade och en talang till vänskap som byggde på en sann trosiver fortsatte hon att närma många vänner och studiekamrater till Gud. Hon dog på skärtorsdagen den 26 mars 1959.