Här kan man hitta svaren på de vanligaste frågorna om Opus Dei. Frågorna och svaren är grupperade i ytterligare sektioner. Man kommer dit genom att klicka sig fram på menyn i vänstra kolumnen eller ladda ner dem här i pdf-format.

Opus Dei – Guds verk på latin – är en institution inom den Katolska kyrkan, en så kallad personalprelatur, som har som sitt mål att utföra Kyrkans evangelisationsuppdrag. Konkret betyder detta att man vill sprida medvetandet om att vi alla är kallade till helighet och att det vanliga arbetet som var och en utför har ett heliggörande värde. Opus Dei grundades av den helige Josemaría Escrivá den 2 oktober 1928.

Personalprelaturer är kyrkliga jurisdiktionsområden som stiftats av Andra Vatikankonciliet och den kanoniska lagen. Personalprelaturer inrättas för att med stor flexibilitet kunna ta hand om vissa bestämda pastorala uppgifter. De katoliker som tillhör personalprelaturerna tillhör samtidigt stiftet eller lokalkyrkan där de bor.

Opus Dei är en personalprelatur med internationell räckvidd. Den består av en prelat, ett eget prästerskap och lekmän (män och kvinnor). Prästerna som tillhör prelaturen kommer från lekmännen. Lekmän och präster samverkar organiskt i uppdraget att uppmuntra kunskap om att helighet uppnås mitt i världen och att särskilt uppmuntra människorna att sträva efter heligheten mitt i världen och särskilt att helga arbetet.

Män och kvinnor har samma värdighet i sin egenskap av Guds barn och är genom sitt dop kallade till att bli heliga. Kvinnor och män som tillhör Prelaturen lever samma anda, och utför samma slags apostoliska verksamheter. De utövar alla hederliga yrken, strävar på liknande sätt efter att helga sitt arbete och familjeliv. Dessutom har lekmännen i Opus Dei, kvinnor och män, identiskt ansvar vad gäller Prelaturens styre och utbildningsverksamhet.

Att vara helig betyder att efterlikna Jesus i allt: tankar, känslor, ord och handlingar. Det mest utmärkande draget för helighet är kärleken (att älska Gud över allt och nästan som sig själv). Kärleken sätter sin prägel på alla andra dygder och fullkomnar dem: ödmjukhet, rättvisa, flit, kyskhet, lydnad, glädje... Detta är ett mål som alla döpta är kallade till och som uppnås endast i Himlen, efter det att den kristne med Guds hjälp kämpat hela livet.

Det betyder att arbeta i Kristi anda: att arbeta väl, att göra sitt bästa i arbetet, följa lagens och rättvisans regler, och ha som mål att älska Gud och tjäna nästan. På detta sätt bidrar man till att helga världen inifrån och att Evangeliet genomsyrar alla verksamheter, de mest lysande som de enklaste. Inför Gud är det viktiga inte att man har världslig framgång, utan att man arbetar av kärlek.

Det främsta apostolatet för Opus Deis medlemmar är det de utövar i sin egen omgivning, utan att bilda grupper. Deras apostolat är ett naturligt och spontant uttryck för deras kristna identitet. Apostolatet förädlar vänskapsbanden: en god kristen bemödar sig om att vara en god vän, uppriktig och lojal. Eftersom de vill bidra till att lösa problem i sin omgivning och att hjälpa de mest behövande, bedriver dessutom medlemmar i Opus Dei tillsammans med många andra personer fortbildande och social verksamhet i form av grundskolor, sjukhus, yrkesskolor, universitet... Verksamheterna kan vara av mycket olika art, men de präglas alltid av det land och den kultur där de bedrivs.

Den enda lära Opus Dei har och sprider är Kyrkans lära. Opus Deis särdrag är endast dess ansträngning att föra ut Evangeliet till alla delar av samhället genom att helga arbetet. Inom Opus Dei råder full frihet och pluralism vad gäller alla politiska, kulturella, ekonomiska eller sociala frågor, där Kyrkan inte har uttryckt en egen uppfattning.

Vuxna katoliker, män och kvinnor, av alla kulturella nivåer, nationaliteter, social ställning och levnadsstandard kan bli medlemmar, om de anser att Gud kallar dem till att tjäna Honom helt och fullt mitt i världen och av egen fri vilja svarar jakande på denna kallelse. Att bli medlem i Opus Dei innebär nämligen alltid ett kärleksåtagande som svar till Guds kall. För närvarande tillhör Opus Dei drygt 85.000 människor.

Den största delen av Prelaturens medlemmar är gifta och strävar efter att följa Jesus Kristus just i sitt vardagliga livs omständigheter, under arbetet inom och utanför hemmet, då de tar hand om sin familj, då de försöker hålla den äktenskapliga kärleken evigt ung, då de kärleksfullt tar emot det antal barn som Gud vill ge dem samt uppfostrar dessa med omsorg och förmedlar tron till dem genom sitt exempel och sin kärlek.

Man blir medlem genom att både den blivande medlemmen och Prelaturen avger en formell förklaring. Medlemskapet bygger på heder och samvete, och innebär ett livslångt åtagande att i enlighet med Opus Deis anda sträva efter att bli helig. Följaktligen är det en förutsättning att man är myndig och att man av fri vilja fattar sitt beslut efter moget och noggrant övervägande. Det krävs också att man blivit vederbörligen informerad och gått igenom en lämplig period av förberedelse.

Vanligtvis föregås anhållan om medlemskap av en period då man regelbundet deltar i verksamhet som syftar till andlig utbildning (reträtter, lektioner, andlig vägledning), vilket gör att man lär känna Opus Dei i grunden. Man blir också uppmuntrad att regelbundet ägna sig åt de kristna andaktsövningarna som Prelaturens medlemmar åtar sig att praktisera i sitt dagliga liv. Det innebär att ofta ta emot sakramenten, be, utöva apostolat, och att man anstränger sig att ödmjukt och konstant försöka växa i de mänskliga dygderna.

Förutom prästerna lever några lekmän – både män och kvinnor – i celibat. De väljer celibatet, som de betraktar som en gåva från Gud, av apostoliska skäl. Därigenom kan de ägna mer tid åt utbildningsuppgifter inom Opus Dei. De fortsätter att vara vanliga lekmän, deras yrkessituation förändras inte och de behåller samma ställning i Kyrkan och samhället som tidigare.

Sekularpräster som redan är inkardinerade i ett stift kan inte tillhöra Prelaturen men kan tillhöra Det heliga korsets prästsällskap. Denna förening är oskiljaktigt förbunden med Prelaturen. Då de upptas i Det heliga Korsets prästsällskap, berörs inte deras stiftstillhörighet, utan de fortsätter att utgöra en del av sitt eget stifts prästerskap och att lyda under sin egen biskop, precis som förut. De åtar sig att enligt Opus Deis anda söka heligheten genom utövandet av sitt prästerliga ämbete. De strävar särskilt efter att leva i djup gemenskap med sin biskop och de övriga prästerna i stiftet.

Kristna icke-katoliker och personer som tillhör andra religioner kan inte bli medlemmar i Prelaturen, men de kan bli medarbetare. Medarbetarna ber för Opus Dei och tar genom sitt arbete och ekonomiska bidrag del i den ideella verksamheten av fortbildande eller social art som medlemmarna i Prelaturen utför i hela världen. Det finns för närvarande medarbetare i Opus Dei som är ortodoxa kristna, anglikaner, lutheraner och även judar, muslimer, buddister samt människor som inte bekänner sig till någon religion.

Det främsta apostolatet för Opus Deis medlemmar är det de utövar i sin egen omgivning, utan att bilda grupper. Deras apostolat är ett naturligt och spontant uttryck för deras kristna identitet. Apostolatet förädlar vänskapsbanden: en god kristen bemödar sig om att vara en god vän, uppriktig och lojal. Eftersom de vill bidra till att lösa problem i sin omgivning och att hjälpa de mest behövande, bedriver dessutom medlemmar i Opus Dei tillsammans med många andra personer fortbildande och social verksamhet i form av grundskolor, sjukhus, yrkesskolor, universitet... Verksamheterna kan vara av mycket olika art, men de präglas alltid av det land och den kultur där de bedrivs.

Opus Deis centra erbjuder utbildning för både studerande och yrkesverksamma ungdomar, t.ex. undervisning i troslära, andlig vägledning, kulturella möten och deltagande i solidaritetsprojekt. I utbildningsverksamheten påminner man bl.a. om hur viktigt det är med studier och arbete som en nödvändig förutsättning för att på allvar kunna tjäna samhället och Kyrkan, för att sprida fred och glädje och för att bygga en mänskligare och rättvisare värld, en värld mera präglad av Krist anda.

Prelaturen Opus Dei bemödar sig i sin helhet liksom var och en av dess medlemmar om att leva i fullständig gemenskap med påven, biskoparna, prästerna, och alla kyrkliga grupper. Opus Deis grundare sade gång på gång att Opus Deis enda uppgift är att tjäna Kyrkan och att prelaturens medlemmar skall bidra till att stärka Kyrkans enhet.

Prelaturen ger ut en officiell tidskrift, Romana, som tar upp alla dokument och meddelanden angående Opus Deis verksamhet. Du kan läsa den på www.romana.org. Du kan även läsa: — www.josemariaescriva.info (om den helige Josemaría) — www.escrivaworks.org (om hans skrifter) I de länder där Opus Dei är verksam finns det också ett informationskontor dit journalister och andra som arbetar inom massmedia kan vända sig för upplysningar. Adresserna till dessa kontor hittar du under sektionen ”Pressrum” på denna hemsida.

Du kan skriva till adressen som finns under rubriken ”Skriv till oss” på denna hemsida. Du kommer genast att få svar.

Verksamheter för män anordnas av Lärkstadens Studiecentrum (Tyrgatan 2, 114 27 Stockholm, tel. 08-20 42 50). Ungdomsföreningen Klubb Bierkan har sina lokaler på samma adress. För kvinnor finns det f.n. tre centra: Norrholm-Akademin (Valhallavägen 120, 144 41 Stockholm, tel. 08-667 44 33); Ateneum (Valhallavägen 68, 114 27 Stockholm, tel. 08-411 43 44), som vänder sig till ungdomar; Utbildningscentrum Trädlärkan (Friggagatan 10, 114 27 Stockholm, tel. 08-21 68 85). Regionalvikarien för Opus Dei i Sverige har tel. 08-676 02 20.

Följande punkter har vi hämtat ur en kort artikel som publicerats av ”The Catholic League for Religious and Civil Rights” (Det katolska förbundet för religiösa och civila rättigheter), Opus Dei: Fact and Fiction: Myt: Opus Dei har en politisk agenda. Fakta: Det enda som Opus Dei anser i politiska frågor är det som kyrkan anser. Kyrkans sociallära lämnar ofta mycket utrymme för olika tolkningar när det gäller konkreta politiska frågor. I dessa frågor, där det är legitimt för en katolik att ha olika åsikt, fattar medlemmarna av Opus Dei sina egna beslut liksom andra troende katoliker. Men det går inte att förstå Opus Dei om man inte inser att politik – vare sig den är av civil eller kyrklig art – faller utanför institutionens verksamhet. Opus Deis målsättning är att ge människor andlig vägledning så att de kan fördjupa sin tro och införliva den med sitt dagliga liv. Myt: Opus Dei är ett hemligt sällskap. Fakta: Prelaturen Opus Dei publicerar namnen på alla sina präster och alla sina internationella och regionala föreståndare. Liksom stiften och församlingarna publicerar man inte namnen på medlemmarna. Det gör inte hälsoklubbar heller, för den delen, och i andliga saker kan man säkert kräva lika mycket skydd av sitt privatliv som när det gäller sådant som har att göra med den fysiska hälsan. Medlemmarna är emellertid mer än villiga att berätta om sin tillhörighet och vad Opus Dei är för något. Medan vi talar om detta ämne så kan vi bekräfta att påvens talesman, Joaquín Navarro-Valls, är medlem, men vill en gång för alla skingra ryktena om att Louis Freeh (f.d. direktör för FBI), domarna Antonin Scalia och Clarence Thomas, och skådespelaren Mel Gibson skulle vara det. Myt: Opus Dei hjärntvättar, tvingar eller pressar medlemmar och blivande medlemmar att göra saker de inte vill. Fakta: Opus Dei hyser fullständig respekt för människors frihet. Det är orimligt att tänka sig att påven och biskopar över hela världen skulle understödja en institution som inte gör det. I relativismens tidevarv finns det gott om folk som skulle kalla tron, andlig vägledning och vittnesbörd om Jesus Kristus för ”hjärntvätt”, ”tvång” och ”värvning” eller ”proselytism”. Nuförtiden kan vuxna människor göra nästan allt och inte bli kritiserade för det – allt utom att försöka hjälpa andra att växa i tron och praktisera den i sitt dagliga liv. Myt: Opus Dei uppmanar sina medlemmar att företa farliga kroppsliga övningar som syftar till självspäkning. Fakta: Varje fastetid påminner kyrkan de troende om att uppoffringar är en del av det andliga livet. För att hjälpa sina medlemmar att följa denna lära uppmuntrar Opus Dei dem att uppoffra små saker som när man utför sina plikter i arbetet eller tar sig tid att lyssna på dem som behöver hjälp. Den katolska traditionen innehåller också andra former av botgörelse som till exempel fastande eller att använda sig av botbälte eller botgissel som medel till en djupare förening med den lidande Kristus. Många helgon, däribland Opus Deis grundare, den helige Josemaría Escrivá, praktiserade dylika botövningar på ett hjältemodigt sätt. Några av medlemmarna av Opus Dei som valt celibatet följer frivilligt denna sed, om än i mildare form. De gör det om deras andliga ledare råder dem till det och på ett sätt som aldrig är skadligt för deras hälsa, inte alls så som det skildras i deckaren Da Vinci-koden. Dessa slags botövningar är dock inte något som står i centrum för Opus Deis anda, som istället syftar till att integrera tron med vardagens sysslor och handlande. Myt: Opus Deis ställning som en ”personalprelatur” frigör den från biskoparnas kontrollerande översyn. Fakta: På samma sätt som ett stift står personalprelaturen under den heliga Stolens översyn. Dessutom får Opus Dei tillåtelse av de lokala biskoparna innan man börjar med sitt apostoliska arbete i deras stift och håller stiftsbiskoparna informerade om sin verksamhet. Opus Dei råder medlemmarna endast i sådant som har att göra med det apostoliska uppdraget som är att lära ut den universella kallelsen till helighet och att hjälpa dem att utföra denna kallelse i sitt dagliga liv. Prelaturens medlemmar förblir medlemmar i stiftet och lyder under den lokale biskopen precis som vem som helst. Myt: Eftersom Opus Dei är utsatt för så mycket kritik, måste det finnas något som är fel. Fakta: Varje framgångsrik organisation får ta emot kritik, från Coca-Cola-företaget till Katolska Kyrkan själv. När vi talar om kritiken mot Opus Dei så är det lätt för den som inte tror på Kristus eller på att vara lojal mot påven att kritisera organisationen, eftersom dess medlemmar tror på Kristus och är lojala mot påven. Det är också vanligt att de som är avogt inställda gentemot en organisation har personliga skäl till att misstolka den – även om man anser dem vara goda skäl. Vad som är viktigare än kritiken är att miljontals människor över hela världen – inklusive påven och många biskopar – känner till och älskar Opus Dei. Anledningen till det är att Opus Dei ger så mycket hjälp till vanliga människor som vill förena sin tro med livet som de lever i vardagen.