Vad är Nag Hammadi-biblioteket?

Nag Hammadi Codex skrevs omkring 330 e. Kr. och gömdes mot slutet av 300-talet/ början av 400-talet. Dessa codexar innehåller omkring 50 verk skrivna på koptiska. Artikeln har förberetts av teologer vid Navarras universitet.

● Nag Hammadi-biblioteket är en samling av tretton mycket gamla läderinbundna codexar innehållande över 50 texter.

► Dessa upptäcktes av en händelse i en lerkruka av en grupp bönder i övre Egypten 1945, nära antikens Chenoboskion, en by ungefär en mil från den moderna staden Nag Hammadi.

► De finns nu bevarade i det Koptiska muséet i Kairo och är betecknade med akronymen NHC (Nag Hammadi Codex)

► Det finns ytterligare tre codexar, vilka påstås tillhöra samma samling, kända sedan 1700-talet och bevarad i London (Codex Aksewianus, vanligtvis känd som Pistis Sophia), i Oxford (Codex Brucianus) och i Berlin (Codex Berolinensis). Dessa tre codexar, även om de inte är lika gamla, kommer från samma område.

● NHC skrevs omkring 330 e. Kr. och gömdes mot slutet av 300-talet/ början av 400-talet.

► Dessa codexar innehåller omkring 50 verk skrivna på koptiska – det egyptiska språk, som talades av kristna där och var skrivet med grekiska bokstäver – vilka är översättningar från grekiskan och vanligtvis inte helt tillförlitliga.

► Nästa alla verk är heretiska till sin karaktär och tar upp olika gnostiska tendenser. De flesta av dessa var redan kända, eftersom Kyrkofäderna argumenterat mot dem, särskilt St. Irenaeus, St. Hippolytos av Rom och St. Epifanius.

► Det största bidraget med dessa codexar är, att vi nu har direkt tillgång till de egentliga gnostiska verken, och det kan konstateras, att Kyrkofäderna mycket väl visste, vad de motsatte sig.

● Utifrån en litterär synvinkel, finner man i NHC de mest olika genrer: teologiska och filosofiska avhandlingar, apokalypser, evangelier, böner, apostlagärningar, brev etc. Emellanåt är titlarna inte som originalen, utan har blivit tillagda av utgivare beroende på innehållet.

► Angående verken, som bär titeln ”evangelium”, kan man notera, att de har föga likhet med de kanoniska evangelierna, eftersom de inte skildrar en beskrivning av vår Herres liv, utan i stället återger de hemliga uppenbarelser, som Jesus påstås ha förmedlat till sina lärjungar. T. ex:

– St. Tomas evangelium har 114 sentenser av Jesus, den ena efter den andra, utan någon berättande text, annat än några frågor, som lärjungarna ibland ställde.

– Maria (Magdalenas) evangelium återger den ärorike Kristus uppenbarelse hon hade om själens uppstigande.

● Med utgångspunkt från deras lärosatser innehåller codexarna i allmänhet kristna gnostiska verk; fastän några av dem, såsom ”Apokryfen Johannes” – en av de mest betydelsefulla, eftersom den dyker upp i fyra codexar – formar sig till den gnostiska mytens kärna, medan de kristna egenskaperna tycks komma i andra hand.

► I denna myt är de första kapitlen i Genesis tolkade på ett motsatt sätt, i det att den skapande Guden, eller demiurgen, presenteras som en underordnad och pervers gud, som har skapat materian.

► Men i codexarna finns det även gnostiska verk, som inte är kristna och vilka samlar en grekisk-hednisk gnosis utvecklad kring figuren Hermes Trismegistus, ansedd för att vara kunskapens store uppenbarare (”Discours 8 o. 9”) Denna typ av gnosis var delvis redan känd innan sådana upptäckter gjordes. I NHC finns det även ett fragment av en omskrivning av ”Republiken” av Platon.